 |
||||
 |
 |
 |
||
    |
 |
 |
 |
|
 |
 |
 |
 |
 |
| Att läsa medier |
|
|
| Termsökning |
Budskap tolkas olika
Till en del tolkar vi mediebudskap automatiskt och omedvetet. Ord och bild är inte entydiga till sin innebörd, trots att deras konnotativa betydelse (ordboksbetydelse) är lika för oss alla. Den konnotativa betydelsen ligger på ett visuellt ytplan och skapas när åskådaren känner igen figurer, föremål, miljöer och händelser. Den denotativa (associativa) betydelsen däremot är kultur- och mottagarbunden. Ordet husmus kan associera till positiva eller negativa erfarenheter, vilka påverkar ordets denotativa innebörd. Om du har haft en mus som husdjur kan du förknippa positiva denotationer med ordet husmus. Om du däremot ser musen som ett ohygieniskt skadedjur väcks sannolikt negativa denotationer. Denotativa betydelser kan styras med hjälp av exempelvis färger och komposition. De denotativa betydelserna kan t.o.m. spela en större roll än de konnotativa i tolkningen av budskap. I praktiken är konnotationer och denotationer inflätade i varandra och svåra att skilja åt.
En läsare eller en åskådare är alltså alltid bunden till sig själv: sitt kön, sin ålder, sina värden, attityder, o.s.v. Hur en person tolkar ett budskap är alltså beroende av personens unika egenskaper. Därför tolkar du inte budskap på samma sätt som en 15-årig hindupojke.
Att betydelser kan vara beroende av sociala och kulturella faktorer visar ungdomsspråket. Ungdomarnas språk vimlar av ord och uttryck som äldre inte förstår eller som äldre använder i en annan betydelse. Ett annat exempel är humor, som är en svår genre i exempelvis global reklam. Indier, finländare och engelsmän skrattar inte nödvändigtvis åt samma poäng.
Ordens och bildernas betydelse kan härledas ur kontexten, alltså situationen och sammanhanget. Om det i butiksfönstret står ”ägg 1,50” drar vi slutsatsen att butiken säljer hönsägg för en euro och femtio cent kilot. Vi föreställer oss inte att ett enda ägg kostar 1,50 eller att äggen har diametern 1,50 m. Ett annat exempel: Berättartekniken i film förutsätter att så gott som inget ovidkommande visas. Följaktligen kan vi föreställa oss att en kvinna i en film är gravid när hon mår illa och spyr, trots att vi i verkliga livet mera sällan tolkar illamående på det viset. Alltså skall ordens och bildernas betydelse alltid tolkas utgående från text- och bildsammanhanget och från ett vidare sammanhang.