första sidan › min mediemiljö › anu mustonen: kunskap, känslor och växelvärkan

Anu Mustonen: Kunskap, känslor och växelverkan

Vad ger medierna dig? Ger de dig samtalsämnen, mardrömmar eller "tidsfördriv, kunskap och avkoppling", såsom många medieanvändare uppger. Vi upplever alla medierna på olika sätt och alltid på ett individuellt plan.

Medierna har alltid fungerat som källor för information, upplevelser och känslor och de håller på att bli allt viktigare när det gäller att skapa sociala nätverk, umgås och kommunicera. Ett äventyr i en virtuell värld eller en forskningsfärd i flödet av information och reklam blir desto mer givande ju starkare jagbild användaren har och ju mer kritiska hans eller hennes tolkningsförmågor är.

Medierna en motiverande inlärningsmiljö

Medierna förmedlar information och nyheter mycket effektivt. Medier och informationsnätverk kunde också användas i undervisningen, mycket mera än nu görs, för att inspirera till att frigöra sig från läroböckerna och i stället lära sig genom att göra och undersöka. De interaktiva medierna är starkt upplevelsemässiga vilket ökar studiemotivationen och förbättrar prestationerna. Allra bäst kommer medierna till sin fördel i undervisningen då de visuellt demonstrerar och förklarar invecklade helheter. Informationsnätverken uppmuntrar till kreativ problemlösning och samarbete i lärandet.

Vi kan till exempel lära oss mycket av datorspelen när vi skapar intressanta inlärningsmiljöer. Spelandet utvecklar rumsuppfattningen och det tredimensionella tänkandet.

Stora känslor, en flod av upplevelser

Utöver information söker vi också känslor i medierna. Känslorna är kärnan i dramer och berättelser, oberoende om det är frågan om folksagor eller datorspel. Känslostyrkan påverkar också vilka händelser som lyfts fram som nyheter i medierna.

Till exempel verklighets-tv eller dokusåpor utnyttjar känslor till max. Dokusåporna väcker nyfikenhet, en önskan att smygtitta, spänning, tävlingsinstinkt, empati och skadeglädje. Verkliga berättelser och verkliga människor framkallar mer känslor än fiktiva berättelser gör.

Att uppleva och att lära sig kontrollera positiva och negativa känslor är en viktig del av människans utveckling. Via medierna kan vi lära oss det här. Känslosamma snyftfilmer, actionspel, komedier, skräck, och erotik hjälper oss att slappna av, hjälper oss glömma våra bekymmer och koppla av från vardagen. Från medierna får vi också modeller för hur vi ska hantera och uttrycka våra känslor.

Det är emellertid viktigt att medieanvändningen regleras enligt var och ens utvecklingsnivå. Små barn ska skyddas från för sådant som är deprimerande, skrämmande eller svårt att förstå. Därför finns det lagar om åldersgränser på program och spel och det är föräldrarnas ansvar att de efterföljs.

Det går inte alltid att skydda ens små barn från allt som är skrämmande. Vi kan visserligen dämpa våra känslor genom att medvetet tolka upplevelserna, genom att intellektualisera dem. Vi kan styra våra känslor efter en upprörande upplevelse genom att resonera, som en 11-årig tittare gjorde efter att ha sett en begravning i en tv-serie: "Han dog bara därför att de ville ha skådespelaren ut ur serien", påminde han sig själv och de andra inför den sorgliga scenen.

Känslorna dämpas

Medieupplevelser som har varit skrämmande och svåra att förstå kan förfölja i synnerhet små barn under en lång tid, till exempel i mardrömmar, trots att föräldrarna på alla sätt har försökt dämpa och förklara upplevelsen.

Men man vänjer sig vid upplevelserna. De skräckfilmer du såg som barn verkar säkert inte lika skrämmande i dag. Vi vänjer oss vid mediernas omvälvande känslor och upplevelser när vi tar del av dem upprepade gånger. När vi har sett mord och olyckor tvåhundra gånger känns de inte längre lika upprörande som första gången. I värsta fall kan det här leda till att våra känsloreaktioner och vår medkänsla försvagas så mycket att vi själva kan tänka oss att utföra kallblodiga gärningar. Det gäller särskilt om vår uppfattning om var gränsen mellan fakta och fiktion går har suddats ut.

Om våra känslor har dämpats på det här sättet kan det bli svårt att begränsa medieanvändningen så att den är selektiv och måttlig. Det är viktigt att vi lär oss hantera onödiga, överdramatiserade rädslor men det är också viktigt att akta sig för att ens känslor försvagas så mycket att inget längre känns och att förmågan att sätta sig i en annan människas situation försvinner.

Vänner och kontakt

Mediernas sociala dimensioner har ständigt ökat och blivit mer mångsidiga. Det blir hela tiden lättare och billigare att skaffa sig vänner från olika håll i världen och att hålla kontakt med olika nätverk oberoende av tid eller plats.

Medierna kan också hjälpa oss bygga vår identitet; de förser oss med förebilder, ideal, värderingar, och kunskap om olika människors sätt att tänka. Såväl hjältar som idioter är viktiga för utvecklingen av min jagbild, så länge de inte blir allt för dominerande.

För ungdomar som har svag självkänsla eller som kämpar med sin identitetsuppfattning kan medierna vara mycket påfrestande. Det är viktigt att förhålla sig kritiskt till budskapen om framgång, lycka, skönhetsideal och sexualitet som medier och reklam förmedlar. Om en person redan är väldigt känslig för yttre påverkan eller annars lever i en svår livssituation kan mediernas negativa inverkan leda till ännu sämre självkänsla, otillfredsställdhet eller till och med ätstörningar.

Beroende?

På grund av de starka upplevelserna, växelverkan, och på grund av de givande sociala kontakterna kan datormedier framkalla beroende på ett helt annat sätt än traditionella medier. Man känner inte till att någon skulle ha sökt psykiatrisk vård därför att de är beroende av Helsingin Sanomat, Urheiluruutu eller Regina. Däremot händer det att A-klinikerna tar hand om spelberoende och internetberoende människor - ett fenomen som håller på att bli allt vanligare.

Man kan tala om ett beroende om internetanvändningen eller spelandet är okontrollerbart, då de egna krafterna inte längre räcker till för att stänga av datorn. Beroendet stör livsrytmen när den beroende glömmer att sova och äta. De verkliga vännerna försvinner.

De som blir beroende blir mottagliga för interaktiva realtidsspel och andra former av internettjänster som erbjuder sociala kontakter. Beroendet har ofta sitt ursprung i sociala problem och i en avsaknad av vänner, och då kan den virtuella växelverkan bli mer givande än människoförhållanden i den verkliga världen.

För de flesta unga är till och med ett fanatiskt mediebruk ett övergående skede. De flesta klarar sig ur de virtuella äventyren som vinnare och när de kommer i mål har medierna gett dem nöje, glädje, erfarenheter, vänner och byggnadsmaterial för deras jagbild.

Jag, ett monster?

När det gäller mediernas inflytande brukar människor oroa sig för mediernas våldsutbud allra mest. Det är sant att aggressioner överdimensioneras i medierna. Deras inverkan är väldigt individuell. En del människor får ångest, andra uppmuntras i sina egna aggressiva handlingar och en del berörs inte alls.

Våldets inverkan framskrider i cykler: de som är våldsamma sedan tidigare tilltalas mer av våldsunderhållning än andra, de får bekräftelse till sina egna aggressiva tendenser. Om tittaren i det verkliga livet har lärt sig att slagsmål är ett bra sätt att lösa konflikter tar han till sig de våldsamma modellerna lättare än en tittare som lever i en omgivning där våld inte accepteras.

En annan effekt av våldsutbudet är att tittaren får en världsbild som föder osäkerhet och misstroende. Allt våld som ständigt förekommer i medierna kan få en, i alla fall en storkonsument, att tro att verkligheten är likadan och att man inte kan lita på människor.

Dokumentariskt våld framställer aggression på ett mer mångsidigt sätt och visar också offer och lidande, vilket gör våldet mindre lockande. Det kan rent av vara nyttigt att se. Om tittarna lever sig in i offrets situation, minskar deras lust att själv uppträda våldsamt.

Idealiserande, underhållande våld däremot lockar tittarna till att identifiera sig med den aggressiva hjälten och får våldet att verka mer acceptabelt.

Att kontrollera medierna

Censur, tekniska kontrollmetoder och att förfasa sig över medierna räcker inte för att skydda dig från riskerna i medierna. Det som behövs är en självständig, aktiv, kritisk inställning till medierna. Nyckeln till att kontrollera medierna är alltså att man har mångsidiga mediekunskaper.

Det är också viktigt att reservera tid för verklig växelverkan, för familj och vänner. Det här gör många ungdomar mycket bättre än sina föräldrar som har fastnat i tv-soffan.

Förmågan att tänka kritiskt förstärks i synnerhet då man byter från rollen som tittare till rollen som producent, genom att skriva egna texter, göra egna tidningar, egen reklam, egna nyheter, drama och webbsidor.

Källor:

Mustonen, Anu (2001) Mediapsykologia. Porvoo: WSOY
Mustonen, Anu & Pulkkinen, Lea (2003) Sosiaalinen alkupääoma ja tietotekniikka. Teknologian arviointeja 14 . Eduskunnan kanslian julkaisu, 1/2003 - Hki: Tulevaisuusvaliokunta, 2003.