 |
På väg hem möter du din granne Per som berättar att hans dotter Ina cyklat omkull och slagit sig så att han fick åka till sjukhus med henne. Väl hemma skall du återge det hela för de övriga familjemedlemmarna.
Det finns många likheter mellan nyhetsartikeln och det spontana samtalet. När vi i ett samtal skall redogöra för en händelse sker nyhetsurvalet naturligt hos oss. Vi inleder med det vi tycker är mest intressant och ger sedan bakgrunden till händelsen. Ingen skulle berätta detta i kronologisk ordning och inleda med vad som hänt på morgonen och avsluta med sjukhusbesöket. De klassiska nyhetsfrågorna hittar vi i händelseförloppet:
Händelseförloppet ovan är ingen stor nyhet, förutom för föräldrarna, släktingarna, vännerna och invånarna i byn, men knappast för tidningsläsarna överlag. Det som däremot kan vara intressant är bruket av cykelhjälm. Hur många barn använder cykelhjälm? Hur vanligt är det med liknande olyckor? Har olyckorna ökat eller minskat? I en sådan diskussion kunde Ina väl fungera som statuerande exempel, också i en större dagstidning. En nyhetsartikel går rakt på sak. Redan i ingressen ger reportern svar på många av frågorna. Därefter går man djupare in i berättelsen, ger en bakgrund till händelsen och återger fler detaljer.
Notisen är den mest koncentrerade journalistiska formen. Uppbyggnaden är likadan som i nyhetsartikeln, det vill säga det viktigaste kommer först. Ju längre ner man kommer i texten, desto mera bakgrund handlar det om. Därför talar man ofta om en upp och nedvänd nyhetstriangel där det viktigaste, det vill säga själva nyheten, kommer först och allt det andra är bakgrund.
Skriv en notis utgående från detta. Vad tar du med - vad stryker du? Sätt själv rubrik. Ibland kan redigerarna vara tvungna att förkorta texten och då är det ofta i slutet de stryker någon meningen i och med att de vet att det viktigaste presenterades i början. Notisen kallas ibland för nyhetens pärla eftersom den ger de stressade läsarna möjlighet att ta del av många nyheter på kort tid. Se
textexempel 1 >>
Du har fått i uppdrag att skriva ett reportage om vintern i Lappland. Ditt reportage skall publiceras i en tidning i Afrika och det är alldeles klart att dina läsare endast sett snö på bilder. Hur beskriver du snön? Här räcker det knappast med att endast beskriva hur den ser ut. Du måste säkert berätta hur snön känns, hur kylan biter och hur en gnistrande vinterdag ser ut. Hur känns det om du får snö i ansiktet? Vad händer med snön då? Det mest grundläggande i ett reportage är att använda alla sina sinnen. Vi är ofta vana vid att berätta om det vi ser och hör, men ovana vid att använda våra övriga sinnen. I reportaget gäller det att kunna bjuda på sig själv och ha ett målande språk. Vilka detaljer fäster du dig vid? Hurdan är personen? Hurdan miljö befinner ni er i? Finns det speciella ljud du uppfattar? Spelar tiden någon roll? Värt att tänka på när du skriver: Komposition Inledning Närvaro Miljöbeskrivning Personbeskrivning Bildspråk Avslutningen
Också tidningar tar ställning i olika frågor och det ställningstagandet hittar du på ledarsidan. Ledarna skrivs av ledarredaktionen, på mindre tidningar oftast av chefredaktören. Ledarna kommenterar aktuella frågor såväl i närmiljön som i omvärlden. Också ungdoms- och skolfrågor kan få utrymme på denna sida. Tidigare skrevs ledarna ofta anonymt, men numera är de signerade. Detta gäller dock främst finlandssvenska och svenska tidningar. De finska och europeiska dagstidningarna har fortfarande oftast anonyma ledare.
Tycker du att det finns för få fritidsaktiviteter för ungdomar på din hemort? Då kan du skriva en insändare där du tar ställning i frågan och framför dina egna åsikter. Insändarsidan är ett uttryck för yttrandefriheten i vårt land och en möjlighet för läsarna att själva föra fram sina egna åsikter. Insändarna undertecknas med eget namn, i undantagsfall godkänns pseudonym om det är ett känsligt ämne som behandlas. Insändarna kan vara ett inlägg i en pågående debatt eller en åsiktsyttring i en viss fråga. Kommenterar man tidigare inlägg som tidningen publicerat bör man ange vem som uttalat sig, när och var inlägget publicerats och under vilken rubrik. Längden varierar mycket. Mest effektfull är insändaren om den är kort och slagkraftig. Till karaktären är den argumenterande. Skribenten tar ställning, för fram sina egna åsikter och ger kanske konkreta förbättringsförslag.
I kolumnen kan du själv ta ställning till en nyhet eftersom kolumnen är en personligt färgad text. Där finns det alltså utrymme för dina subjektiva åsikter. Kolumnerna berör ofta aktuella frågor även om skribenterna själva får avgöra ämnet. Kolumner skrivs både av tidningens egna journalister och utomstående skribenter. Kolumnen kan skrivas i olika stilar: den kan vara resonerande, kåserande, analytisk. En variant av kolumnen är kommentaren. Till exempel på sportsidan kan sportjournalisterna kommentera aktuella matcher eller tävlingar och där handlar det självfallet också om personliga åsikter och reflektioner. Se
textexempel 1 >>
Vill du höra vad andra tyckt om filmen som hade premiär i fredags? Då kan du läsa en recension i tidningen. En recension är en anmälan om en nyutkommen bok, en ny film eller en teateruppsättning, dansföreställning, konsert eller konstutställning. Recensenten tar själv ställning till verket, analyserar, tolkar och kommer med en bedömning.
Ett kåseri är en underhållande och humoristisk text som ofta behandlar något dagsaktuellt. Tanken är att roa läsaren. Kåsören rör sig fritt mellan olika stilarter. Kåseriet kan vara talspråkligt och det kan innehålla högtidliga formuleringar, överdrifter och underdrifter allt efter behov. Ofta kan stora och allvarliga ämnen avhandlas i en sorglös ton och just där ligger poängen, det vill säga att åstadkomma en kontrast. Inget ämne är förbjudet i ett kåseri. Börja direkt när du skriver. Inled inte med gamla fraser som: "Man märker ju äldre man blir" eller "Ibland får man sig en tankeställare". Kasta genast in läsaren i händelseförloppet - och gör slutet effektfullt. Brodera inte ut slutet på något vis. Undvik avslutningar i stil med: "Man lär så länge man lever". Du kan utgå från dig själv i det du skriver - och det är inte förbjudet att brodera ut historien litet grann.
|
 |
Det
är kväll på redaktionen i Helsingfors och du ringer
till polisen för att höra om något speciellt inträffat.
Detta får du reda på:
